I går fyllde jag år, kom en hel del folk över riktigt trevligt. Fick 4 buketter med tulipaner och en blomma + kruka. Sedan fick jag en stor Steninge glas skål, så fin, tittat på den innan och tänkt att ohh den vore fin att ha hemma. Och så fick jag den i present utan att ha önskat mig den. Mycket trevligt!
Fika med bullar och kakor slutade med att några gäster stannade och festande med Johan fram tills klockan 00:40. Kan säga att födelsedagsbarnet gick och la sig 22:30 men hade svårt att sova... så det blev inte så mycket sömn i natt. Lite smått seg idag, skönt att det inte är så mycket nu på eftermiddagen på jobbet.
Skulle ju berätta om jobbet som jag skrev i bloggen innan. Vi har fått en övergripande personalansvarig och det börjar bli helt konstig stämning på jobbet. Det börjar komma en massa regler som ska vara till för bättre ordning och förståelse på jobbet. Men skapar för tillfället mer förvirring. När man ska be om ledigt som måste man be 2 personer minst om lov och sedan maila hon som har planeringsansvaret. Det är bara en liten del...
Den person som nu fått övergripande ansvaret ska jag också ha utvecklingssamtal och lönesamtal med. Och tyvärr är det en person som jag känner att jag inte alls kan prata med. Hon gillar att sätta principer men har svårt att följa sådana själv, så det blir svårt att känna att hon är trovärdig och att man kan visa henne respekt. Hon bad mig en dag att plocka undan på hennes skrivbord och då mailade jag och sa att jag inte kände mig bekväm i den situationen och att jag hoppades att hon skulle förstå att jag inte ville att skulle bli så fler gånger. Får som svar att hon hör mig och att vi fick prata om det mer dagen efter. Men för mig var det färdig diskuterat hade sagt det jag ville säga och så vidare, så när vi väl sitter dagen efter i enrum och hon frågar hur jag kände. Så kände jag att nu räcker det, jag sa lugnt och sansat att det jag skrev var det jag menade och att jag har lättare att skriva ner jobbiga saker än att ta dem ansikte mot ansikte. Och att ska man diskutera så finns risken att saker blir större än vad dem är. Och det gick fram och så var det samtalet över.
Jag känner att hon är inte min psykolog som måste fråga mig 'hur jag känner', men jag förstår vad hon har i åtanken med att fråga men tyvärr känner jag inte att det är något för mig.
Blev även en liten situation i fredags vid frukostmöte. En person på jobbet fick utskällning av henne för att den person gick emot reglerna som finns hur man gör efter mötet. Han fick en utskällning i 4min. Sedan fick hon spel och kom upp igen och sa till några andra kollegor som inte gjorde som man inte får utan som bara stod där och hjälpte till. Då kände jag att jag måste säga att dem gjorde inget fel etc. Efter någon halvtimme får jag frågan 'hur jag känner' och då kände jag först ... nej inte igen. Så jag förklarade så gott jag kunde och kände att det inte var så stor grej. Och att det är många 'regler och rutiner' som ska in som rutin. Även att man inte ska göra sådant hon gjorde på morgonen när mötet hade börjat. Det ville jag påpeka så jag slank in den kommentaren på en fint sätt. Och den togs emot helt ok, sedan om den gick in eller ej svår fråga. Men uhhjjj jag vet inte jag. På ett sätt känner jag att jag orkar inte lägga kraft i att få det annorlunda just nu eftersom jag kommer vara borta på mammaledighet, men jag hoppas att sedan när jag kommer tillbaka att det har blivit lugnare/stabilt eller ändrat ansvarsområde. Får väl se hur det blir.
I dag efter jobbet ska jag träffa Jojjo på en fika. Får se vad det blir för ställe, hon hade något förslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar