bokbelöning

Idag hade vi inlämning av den grafiska profilen, den skickades med yousendit.com och storleken blev till slut ungefär 46mb i zippat format. Det känns skönt att nu lägga detta på hyllan och få frossa i min belöning. Jag hade sagt till mig själv att jag får inte börja läsa Stieg Larssons nummer 2 i milleniumserie, Flickan som lekte med elden, förrän jag var klar med uppgiften.

Jag är trött och seg i hela kroppen, som om en del av spänningen släppte. Kan också vara så att jag är det eftersom vi haft två extra barn med oss idag. Kusinerna kom och lekte med Alvar och följde även med när vi åkte iväg till en amaryllis utsällning i Åkeshov. Fint, mysigt och mycket tåg blev det.

Avslutar detta inlägg med en gäsp.

grafisk profil

Nu är det mycket med skolan, jag har ett slutprojekt för den kurs som snart avslutas. Jag ska göra en grafisk profil för en restaurang. Det som ska göras bland annat är;

logga
visitkort
brevpapper
kuvert
idé för restaurangen
inbjudan till launchen
säljande broschyr

Vi hade inlämning av ett grupparbete förra veckan, då skulle vi göra mässtidningar för Stockholmsmässan. Det gick nog rätt bra, men med tanke på omständigheter så kom jag senare in i projektet och hade förstående gruppmedlemmar. Jag hade nog kunnat engagera mig mer. Jag tycker däremot att lärarna hade planerat lite dåligt att lägga två projekt som är stora samtidigt. För ett av projekten blir lidande hur man än gör.

Annars så försöker jag även söka LIA (lärande i arbete) inför våren, fanns ett ställe som jag gillade men det hann en klasskamrat få innan jag ens hann kontakta dem. Det som bekymrar mig är att vi är 32st som ska ut samtidigt och kommer troligen söka dem flesta av oss till samma ställen. Det känns lite pinsamt att vi alla ska söka samtidigt och att en del företag kommer bli uttjatade. Jag vill verkligen hamna på ett bra tryckeri där jag kommer lära mig massor och få testa på. Men hur vet man vilka tryckerier som är bra, man ska framför allt inte gå efter deras hemsida. För det är verkligen väldigt många som har så otroligt fula sidor. Jag ska nu tänka ut vad jag vill få ut av min lia och vart jag helst skulle vilja vara.

Annars så har jag legat på latsidan med träning och att äta nyttigt. Nu svullas det lussebullar när jag är sugen på det sedan har jag även börjat dricka mer coca-cola. Det lär ju inte bli bättre nu när julen börjar närma sig. Tjockfia blir nog mitt nya smeknamn.

går själen vidare

Jag var inte i skolan förrän på torsdagen denna vecka som var, vilket kändes bra. Måndag då var jag och sa hejdå i kapellet på danderyd. Dem som jobbade där hade lagt honom på en väldigt värdigt sätt men det är svårt ändå att säga hejdå och lämna honom där och veta att man inte kommer ses mer. Jag kommer sakna hans humor, den som även kunde reta gallfeber på en. Den som vi nog alla uppskattade mest. Det roliga var att man fick tänka på vad man sa så man inte kunde hamna i hans fallgrop för skämt på ens egen bekostnad. Han var otroligt kvicktänkt och intelligent. Det här med just intelligens, Johans mamma och jag har pratat om det. Man lever och lär sig otroligt mycket och sedan dör man. Är det inte slöseri med intelligens, man tycker ju att det borde brukas igen. Så jag tror att det finns något efter att man lämnat sin kropp. För visst måste man lämna kroppen för den är ju obrukbar när man dött, men själen kan ju inte bara dö. Jag vet inte om jag är kristen, det finns ju så olika spektra på religion och troende. Men jag är ju döpt och konfimerad, men om jag är det för att det är tradition och mina föräldrar ansåg att det var så man gjorde. Jag vet inte jag får kanske helt enkelt fråga dem.

Något annat som jag och Johan har pratat om är vår sista önskan och hur vi vill begravas etc. Det kändes bra för det var första gången som jag verkligen tänkte efter hur jag vill ha det. För döden är något man inte kan förutse och då är det bra att man berättat eller skrivit ner hur man vill ha det. Jag har alltid varit rädd för döden och nästan gråtit varje gång jag tänkt på att jag ska dö och alla runt omkring mig också kommer göra det. För det är ju oundvikligt en del av livet. Otroligt tungt att handskas med för dem som finns kvar för att bearbete sorg och saknaden. Nu efter C-As bortgång så känns det mer ok om det nu kan göra det att dö. För nu ser jag fram emot att få träffa och prata med personer igen som jag saknar så. Så ja jag tror jag kommer att träffa C-A igen, även fast jag fått höra att han inte trodde på ett liv efter döden. Men det skiter jag i, för alla får tro vad dem vill och nu bestämmer jag. Nej men skämt och sido jag tror jag behöver tro det för att kunna handskas med sorg och fruktan över att inte få se mina nära och kära mer.

Jag låter denna undran gro hos er med, för en del kommer hålla med mig medans andra kommer undra om jag rökt på kanske.

Jag vill avsluta detta inlägg med att hedra minnet av en underbar människa.

Carl-Axel Schiller
* 26 februari 1944
† 5 november 2008

overkligt

känns så konstigt och tomt, tårarna bara rinner ner för kinderna.