utmattad

Vi är alla trötta och försöker hålla humöret uppe, men det är ändå tufft när man inte har en aning om hur det kommer att gå. Läkare och sköterskor säger att man får fråga när som helst om man undrar över något, men dem frågorna man har vet man att dem inte kan svara på. Ovisheten är väldigt påfrestande. När vi är där på intensiven så försöker vi prata och få honom att kämpa på. För det finns ingen medicin mot detta utan det är enbart kroppen själv som måste kämpa mot detta virus.

Vi försöker att komma igång med vissa vardagliga saker men lusten och orken finns inte riktigt där just nu. Men för Alvars skull så försöker vi att göra annat än bara vara hemma eller på sjukhuset. Han känner ju också av detta tror jag, han lyssnade väldigt bra igår när vi sa åt honom på sjukhuset att hålla sig på rummet och inte hålla på springa runt. Vid dem tillfällena så inser man helt plötsligt hur mycket mer han förstår för var dag som går. Liten är fortfarande liten men börjar bli lite större.

Nu ska jag sätta mig in i kursen vi har i skolan, idag började vi med illustrator. Ser fram emot slutprojektet vi ska börja med snart, blir segt med undervisningen i programmen. Det blir väl även så när man har mycket annat i skallen som tar upp ens tankar.