hem ljuva hem

Nu har det gått fem månader och vi är tillbaka i vår lägenhet, tänk att det kan kännas så härligt även fast man har flyttlådor överallt. Jag inser mer och mer att jag är bortskämd med att ha vissa saker lätt och nära till hands. Men jag skäms inte för att erkänna att jag verkligen njuter av att ha min egen tvättstuga innanför lägenheten eller att jag har en diskmaskin som är stor nog att rymma det mesta och som gör det tråkiga jobbet åt en. Jag skäms inte heller för att säga att jag är van vid att ha en dator som är uppkopplad i stort sätt jämt. Inte heller att jag har lyxen att ha min son i ett eget rum som rymmer alla hans saker.

Det snackas väldigt ofta hur olika talister är, mycket roande på något sätt. Vi 80-talister är bortskämda och lata. Vi reser mycket etc. Här kommer ett urval från nätet, 'Som studenter är de framåt, krävande och orädda. Den lite tillbakalutade och ironiska 70-taliststilen uppskattas inte längre.' och det kan även läsas. 'En besynnerlig generation som sätter sig själv och sitt sociala nätverk i första rummet, pratar med kompisar och hänger på Facebook på arbetstid, men inte drar sig för att skicka ett arbetsrelaterat mejl efter midnatt'. även detta: spelregler har 80-talister ovanligt lätt att ta till sig. osv.

Jag tycker faktiskt inte att det är så konstigt att vi är vana med andra saker än 70-talister eller äldre. Vore väl konstigt om vi inte blev påverkade av hur vi växte upp eller hur omgivningen levde etc. När jag växte upp så hade vi dator och modem tidigt, diskmaskin, vi hade mikro - dock en stor kloss, tvättmaskin & torktumlare, vi hade även cd-spealare, två bilar, kabeltv och parabol. Ja nu skulle detta inte verka som någon skrytlista utan bara visa att jag är van med att ha mycket smidiga saker omkring mig, varför skulle det då vara så konstigt att jag vill ha det likadant när jag flyttar hemifrån.