torsdag 7 februari 2008

Läslampa

Jag har fått en läslampa, av mamma, som man kan sätta på boken så jag är grymt nöjd. Den ska premiäranvändas i kväll. Den lyser mindre än sänglampan så jag hoppas att jag inte ska störa mina 'bedroomies'.

Men i natt och i morgon natt så är det bara jag och Alvar här hemma. Johan ska jobba och får lyxen att få sova på hotell. Har sovit en natt tidigare denna vecka också på hotell då kom han hem och sa att sängen och sängkläderna var det skönaste han sovit i på länge.
Kanske dags att lyxa till det med en uppfräschning när det gäller sängbottnar och sängkläder.

måndag 4 februari 2008

Psykbryt

Ja snart är jag en vandrande psykfall pga förkylning och sömnbrist!

Alvar är sjuk men på bättringsväg, eller inte för nu började han snora efter lunch tydligen. Jag är dunderförkyld. Alvar sover dåligt (har gjort i snart 3 veckor). I natt sov han enligt detta: Sov mellan 20-23. Vaken sedan mellan 23-02 och ligger och krånglar. Sover till 05:30. Det värsta att det är så svårt att få honom att somna om. Jag pallar inte med dessa dåliga nätter när jag knappt har ork med mig själv. Men det sjuka är att man glömmer eller skjuter undan problemen under dagen och tänker inte så ofta på det i alla fall. Sedan Alvars leenden får en att kämpa på.

Men idag har jag bestämt att nu ska han få så fasta tider som möjligt även på dagen och se om det kan vara till någon hjälp.
Gå upp runt 06-08 beror lite på när han vaknar. Sedan äta frukost 08 och lunch 12. Men en vila där i mellan. Sedan en eftermiddagsvila efter lunch, troligen runt 13-14 och sedan sova tills han vaknar. Sover han kort så får han eventuellt en vila till. Men inte efter 17-18. Sedan i säng mellan 19-20.
Hmmm... får väl se hur det går med det här.

Det jag känner mest är att jag vill att vi alla ska bli friska och kunna sova ordentligt.

torsdag 24 januari 2008

Vägleda till omtänksamhet

Jag har insett att jag verkligen tröttnat på vissa saker. Det som fått mig att tänka mest just nu är en liten tävling som fanns på alltombarn sidan. Fick mig att inse att en del har så stort behov att framföra sina åsikter vara sig folk bett om det eller ej. Sedan att det hamnar på sådan lågstadienivå.

Jag skulle skämmas om Alvar kallar någon dagiskompis eller klasskamrat när han blir större för sopa. Och för att han inte ska bete sig på sådant tarvligt sätt så måste jag ju visa med bra exempel. Man får tänka sig för hur man verkligen beter sig och vad man säger när man har barn för dem har elefantöron och sedan tittar dem ju på sina föräldrar för att få vägledning i livet och hur man ska bete sig. Man ska ju lära sitt barn vad som är rätt och fel. Man måste ju försöka göra sitt bästa, för det är man skyldig sitt barn tycker jag.

Något annat som jag vill och övar på nu i tankarna är att jag vill kunna stå upp för mitt barn helt klart MEN jag vill inte bli sådan att jag försvarar alvar i alla situationer och ursäktar honom. För gör han fel så måste man lära sig att be om ursäkt och så gör man inte igen. Ska ett exempel så kanske man förstår bättre vad jag menar.
Alvar kanske slår eller biter ett annat barn på dagis. Och så berättar dagisfröknarna detta för mig. Då kan man välja att hantera situationen på två sätt.
1. Säga att det var ju inte rätt och så får han ju inte göra. Och tillsammans med Alvar säga förlåt till det andra barnet och lära oss av det misstaget och försöka undvika samma situation
2. Försvara sitt barn och säga att det nog inte var Alvars fel i alla fall. Vad gjorde det andra barnet. Och så vidare.

Jag väljer alternativ ett. För bara för att jag väljer de betyder ju inte att jag älskar mitt barn mindre. Jag vill ju vägleda honom hur han ska göra i fortsättningen.
Först och främst hoppas jag att han inte blir en kille som bits.

Jag vill heller inte att mitt barn ska bli en mes som inte vågar säga vad han tycker och tänker eller genom sina handlingar inte våga agera. Men jag vill att han ska välja rätt ord som inte sårar och även handlingar som inte gör någon illa.

När man får barn så tänker man mer på hur man borde bete sig och hur man vill att andra ska bete sig emot en själv.

fredag 11 januari 2008

lördag 29 december 2007

torsdag 20 december 2007

onsdag 19 december 2007

Respekt

Jag har nu länge tänkt skriva om detta som jag nu ska skriva upp. För det har varit vid minst fyra händelser som jag verkligen fått upp irritationen mot denna respektlöshet. Eller det kanske mer är tanklöshet.

Dessa händelser har med katter och hundar att göra och deras ägare.

Sedan jag blev mamma så börjar man mer tänka på hur det blir när ens egna barn ska gå runt och leka i allt som djuren lämnar efter sig.
Framför allt så blir jag less på katterna som vandrar runt i vårt område och som gör sina behag i barnens sandlåda. Så jäkla äckligt att där ska Alvar sitta i sommar och leka och kanske stoppar sand i munnen och så kan det helt plötsligt följa med kattbajs. Ja lite skit rensar magen säger en del men menas det verkligen skit = BAJS?! För bajset innehåller ju ämnet toxioplasma, vilket kan ge fosterskador vid graviditet, vad kan det då ge för skador om barnet får det i munnen. Och jag förstår att det är naturligt för katter att göra sina behag i sand. Men då kanske ägarna till dessa katter får försöka släppa in sina katter lite oftare så dem får chans att göra det hemma i sin låda. Vi har en granne som bor en port bort och hennes katter tycker jag verkar vara ute jämt. Och hur fasen ska dem kunna släppa på trycket inne då. Och visst vissa säger att dem inte är innekatter men hur kommer det sig då att man har kvar dem när man bor i lägenhet och bor några trapper upp. Ja det är verkligen en kluven fråga och på miljö- och hälsoskyddskontorets expedition här i Upplands Väsby kommun säger dem att frågan om just detta kommer upp vid varje möte. Så detta är nog ett av dem vanligaste problemen bland hyreshus.
Och enligt lokala ordningsföreskrifterna så står det 'När katt inte hålls kopplad skall den ha halsband på sig med ägarensnamn, adress och telefonnummer.' Det är allt.

Sedan blir jag sur på hundägare som har sina hundar lösa. Jag kan lätt bli rädd för lösspringade hundar och tycker det är oerhört tanklöst av ägarna. Kan man inte försöka tänka sig in i situationer där det finns människor som blir rädda och väljer om dem kan andra vägar. Jag har råkat ut för 3 situationer där jag har tyckt det har varit obehagligt.
En dag för ett bra tag sen när jag var på väg hem från pendeln så gick det ett ungt par med hörlurar i öronen (inte delade utan ett varsitt par hörlurar) och hade en lös hund. Den här hunden verkade dem i huvudtaget inte ens titta på. Han sprang en bra bit framför. Sedan gjorde den här hunden sina behag och detta par skiter fullständigt att plocka upp efter sin hund. Men det jag tycker mest är arrogant är att inte ens kalla in hunden när dem ser att det kommer en person som verkligen försöker hålla så långt avstånd som det går och går rätt försiktigt fram. Hur fasen skulle dem kunna höra att jag ber dem kalla in sin hund och låta mig gå förbi utan att vara rädd för att den här hunden ska komma fram. Dem var ju helt inne i sitt.


Vid ett annat tillfälle så var jag och en kompis ute och gick med våra barnvagnar och det är två hundägare en bit bort med minst 5 hundar lösa. Jag vägrade gå åt det hållet så vi fick välja att ta en annan väg. Och det som är mest sanslöst i detta situation är att den ena hundägare är utbildad och diplomerad instruktör och hundproblemskonsult. Borde man då inte vara medveten om att det finns folk som är hundrädda och gärna ser att hundägare har sina hundar kopplade?!

Och enligt lokala ordningsföreskrifterna så står det:
Hundens ägare, den som tagit emot en hund för underhåll eller nyttjande
eller den som endast tillfälligt vårdar en hund, är skyldig att följa bestämmelserna
i 18 §. Det som sägs i denna paragraf gäller inte för ledarhund
för synskadad person, service- och signalhund för funktionshindrad
person eller för polishund i tjänst.

Skyldighet att hålla hund kopplad m.m
Under vistelse på offentlig plats samt på plats som enligt 3 § jämställs
med offentlig plats skall hund hållas kopplad hela året, dock inte inom
inhägnade hundrastgårdar. Tikar skall under löptid hållas kopplade
inom hela kommunen, dock inte inom inhägnade områden.
När en hund inte hålls kopplad skall den ha halsband på sig med
ägarens namn, adress och telefonnummer

Hundar får inte vistas på begravningsplatser och allmänna badplatser.
Inom följande områden skall föroreningar efter hundar plockas upp:
Samtliga bostadsområden inom Upplands Väsbys tätort, kartbilaga 7
Samtliga gång- och cykelbanor
Samtliga motionsspår och skidspår, kartbilaga 8, 9 och 10
Samtliga parker och idrottplatser, kartbilaga 11 och 12
Samtliga torg, kartbilaga 13 och 14
Väsby centrum, kartbilaga 13
Områdena vid buss- och järnvägsstationen, kartbilaga 15


Den senaste händelsen är i måndags. Jag ska åka pendeln in till stan klockan är runt 18. Jag sätter mig i en hundfri/djurfri vagn. Den är till för att allergiska personer ska ha någonstans att sitta. Plus att den är ju väldigt bra för hundrädda personer också.
Men då när jag sitter där och har åkt några stationer så kommer det in en tjej/kvinna med sin hund. Och hon väljer att sätta sig i längst ut på en 6- gruppssäte. Och i mitten av tåget, alltså mitt bland alla människor. Och hunden blockerar utvägen från sittplatserna eller hur man förklarar det på ett bra sätt. Så när jag ska gå av så måste jag be henne om att flytta på sin hund.
Min fråga är då, hur fasen tänker en sådan person?! Ja tydligen inte speciellt mycket på just det att hon har sin hund i en djurfri vagn och att den hunden får ligga precis hur den vill bland alla människor.

Jag ångrar att jag inte påvisade mera att jag har ogillat dessa personers beteende i dessa situationer. Men ska man behöva tala om för folk hur man ska bete sig. Är det inte i djurägarens intresse att sköta och ta hand om sitt djur på rätt sätt. Och tänka på andra också inte bara sig själv.