tårar

Måndag och tisdag har varit kaotiskt mycket på förmiddagarna då jag jobbar. Mycket av det som min tjänst innebär eller snarare sådana uppgifter som jag blir tilldelad läggs nu på förmiddagarna. Och det blir rätt tufft att hinna med allt ibland och nu veckan innan semester så är det en hel del som ska fixas. Och jag är ledsen men vikarien gör inte mycket av dem arbetsuppgifterna. Eftersom den personen inte har vanan inne för att ses vad som behövs fixas. Typ som kontorsmaterialbeställningar, handla andra inköp till kök etc. Vissa uppgifter när det gäller datorerna etc. Sedan får jag kommentaren idag av den personen 'jag tyckte det var bättre du gjorde det eftersom du kan mer' Men hallå, jag kan inget mer om det där än du. Det handlar om att söka efter information!!!

Well well idag orkade jag inte hålla emot mer efter haft fullt ös, och efter att ha fått höra att ta det kan väl inte ta så lång tid att ringa det samtalet med en ganska nedvärderande röst. Tårarna kom och jag kunde inte hålla emot och kände bara att jag orkar inte mer. Men efter att ha gråtit ut och samlat mig så ringde jag det där samtalet som enligt personen skulle ta 5min. Jo jävlar du, det tog 30min med köer och blivit kopplad 4 gånger till olika personer.
Jag försöker göra så mycket jag kan och jag kan säga att jag gör sjukt mycket mer än eftermiddagspersonen. Synd bara att vissa personer inte kan se sådant. För det är något man lär sig att vissa personer kan inte se när andra har en hel del att göra. Finns ju många anledningar till det, först och främst för att dem har säkert ingen aning hur lång tid vissa saker tar. Sedan finns det sådana som går med skyddslappar på och inte vill se.

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ skönt att det är semester nästa vecka.